Mental solförmörkelse

Mörkret faller återigen

dimman lägger sig tät

framför mina trötta ögon

än en gång kan jag inte se klart

inre skrik och röster blandas

formar en vilsen och djävulsk längtan

en törst bara Satan tycks styra över

i fjärran skymtas demonerna

allting kommer upp igen

på bara knän ber jag om nåd

men aldrig lyckas jag hindra

denna mentala solförmörkelse

helvetesillusionerna slår sig fram

jag springer som om jag vore jagad

av min egen skugga

mörkret hindrar mig och jag faller till marken

basljudet utav ett distant hånskratt

spränger mina trumhinnor

jag vet att det är djävulen

som återigen har kommit för att göra mig påmind

om att jag för länge sedan

sålde honom min själ

Mental solar eclipse

Darkness falls once again

The fog folds close

In front of my tired eyes

Once again I can't see clearly

Yells and voices from within are mixed

Into a lost and devilish longing

A thirst only Satan seems to control

In the distance I glimpse the demons

Everything comes up again

On bare knees I'm begging for mercy

But never can I prevent

This mental solar eclipse

The hell illusions are violently reaching me

I'm running like if I were chased

By my own shadow

The darkness prevents me

And I'm falling towards the ground

The bass sound of a distant grin

Bursts my eardrums

I know it's the Devil

Who once again has come to remind me

That I for long ago

Sold him my souls